Funderade på att slå till, för att komma snabbare till Gibraltar.
Nä, men pausen och risken att behöva avbryta väckte slumrande insikter.
En tanke jag hade var att skaffa en cykel, ett förslag om tågluff kom också. Varför inte en segway?
Lekte med alternativ tills jag kom till sans och insåg det jag skrivit förr också; det är vägen som är målet, inte Gibraltar.
Om Gibraltar var målet skulle jag flyga dit.
I själva verket är det strunt samma om jag når Gibraltar eller inte, det kommer inte att göra mig till vare sig en bättre eller sämre människa.
Det som kan förändra mig är det som sker i dag, de dagliga vandringarna (och pauserna), det annorlunda livet, osäkerheten, närheten till naturen, gåendet bortom bekvämligheten, självinsikterna.
Ett misstag jag insåg att jag gjorde förra gången var att säga att jag skulle gå till Gibraltar, jag borde bara sagt att jag går på en långvandring på obestämd tid.
Ändå satte jag igen Gibraltar som slutpunkt den här gången, men nu mera medvetet, som ett sätt att komma iväg.
Det är som sagt var inte det viktiga, utan vägen och hur den färdas kan förändras.
Även om vi har en plan bör vi alltid vara beredda att avvika från den. Vi bör varje dag fråga oss; är jag fortfarande på rätt väg?
Det handlar inte om att bevisa något för någon, utan det handlar om att göra det vi vill göra.
Och det bör vara roligt. När det inte längre är roligt är det dags att ändra planen.
Det betyder inte att det är vad jag tänker göra. Det har varit lite trögt efter pausen, men så är det ofta, man måste ge sig lite tid att komma igång igen.
Min väg är fortfarande vandrarens väg och riktningen Gibraltat, men med insikten om att det är den dagliga färden som är det viktiga.
Och självfallet har jag ett ansvar gentemot understödarna av vandringen, men inte gentemot någon annan.
Benet känns för övrigt bra, även om jag kan ana lite av det onda ibland. Det är dock mera en aning än en känsla.
Vandrade i går kväll in i Heidenblütenfesten i Amelinghausen, även om det var i avslutningen av den.
Den firas varje år ett veckoslut i augusti för att hedra Lüneburgerheden. En hed jag för övrigt vandrade delvis genom en dag vid förra vandringen. I hällregn.
Den återupptagna vandringens första natt spenderades i skogen. Så ser det ut att bli även andra natten. Är nu i Munster, snart på väg ut för att finna nattplats.