Det finns tusentals saker att vara förbannad på i världen, och kanske lika många orättvisor.
Vad möter vi detta med?
Allvar, ilska, missbelåtenhet och allmän klagan.
Jo, jag gör det också.
Men blir något bättre av det här? Kanske något, men det största som händer är att det sprids mera av det negativa.
Och framförallt mår vi själva sämre.
Om vi lite oftare kom ihåg att använda lekfullheten som verktyg skulle både vi själva och världen må bättre.
Lekfullheten är en stark läkande kraft.
Det är dessutom den som för världen framåt. Allvaret håller oss fångna i dess kedjor.
Jag vet inte om det är sant, men det sägs att Albert Einstein tillbringade mycket tid i badkaret och där fick många insikter.
Det är inte bara i glada stunder lekfullheten är viktig, utan dess läkande kraft är som kanske allra starkast i tunga stunder.
Den kan ge oss ljus när det är mörkt.
Jag försöker komma ihåg den i de stunder då vandringen känns tung, och det hjälper.
En lekfull tanke,
praktiserad i lekens tecken,
läker humöret.
När leken läker humöret ler hälsan och säger;
Tack!
Har så här långt i dag använt leken som hjälpmedel för att ta mig till Burgdorf, det här efter att en åskskur slog till då jag hade packat ihop tältet i morse.
Och åter en gång fick jag hjälp av mina vänner träden, vilka höll mig någorlunda torr.
Ska leka vidare längs vägarna en stund till ännu i dag.
Måste bara komma in på skogssovandet en sväng. Det finns en stor fördel med det, det är enkelt. Bara att svänga in i skogen då jag känner för det, inga extra sträckor att gå som till campingar eller bokande som till hostel och dylika.
Visst kan jag behöva gå någon sträcka för att finna en plats, men jag behöver inte avvika från rutten.
Samtidigt har naturligtvis de andra platserna sina fördelar.
Så att ta den som passar bäst för just för den dagen är kanske det som fungerar bäst.