Befinner mig för andra kvällen på raken på camping. Nu i Northeim.
Skrev nyligen att skogen är ett enkelt alternativ. Det är sant, men camping är lite bekvämare.
Siktade på jugendherberget i Northeim i kväll, men ett samtal dit visade att det var fullbokat.
Håller jag på att bli bekväm? Jag har inte ens kollat på skogsmöjligheten de senaste två dagarna.
Visst är det lätt att välja det bekväma, och jag är ganska bekväm av mig.
Det är inget fel i det bekväma, så länge man inte blir beroende av det.
Så är det med våra laster också. De är helt okej så länge vi inte låter dem ta över och styra oss.
Bekvämlighet är naturligt för människan, annars skulle vi inte uppfinna allt möjligt som underlättar vår tillvaro.
Kanske väljer jag just nu lite bekvämare alternativ, men jag utesluter inte skogen. Om inte annat kommer jag att gå ut i den för att utmana bekvämligheten.
I kväll är det som sagt var camping som gäller, uppe på ett berg med magnifik utsikt.
Närmast nedanför mig en åkerplätt, nedanför den vägen med trafik och sedan en sjö. Bortom det här sträcker det böljande landskapet ut sig tiotals kilometer åt alla håll, krönt med träd som i horisonten når himlen.
Här och där syns hus i städer och byar.
Över allt det här strålar kvällssolen.