Låt världen snurra på.
Dras inte med i allt.
Hit och dit.
Vad gör allt det här snurrandet med oss om vi dras med?
Det gör oss vimmelkantiga.
Det är som att vara i en tvättmaskin.
Ibland är vi upp, ibland är vi ner.
Vi vet inte vad som är vad.
Allt snurrar snabbare och snabbare och snabbare.
Och vi tappar allt mera kontakten med verkligheten, med den vi är.
Till slut blir vi galna.
Om vi inte lyckas ta oss ur den snurrande maskinen.
Vi kan inte lämna världen, men vi kan finna den lugna punkten som låter oss stanna upp.
Den punkten finns inom oss. Någonstans där inne.
Låt världen snurra på, du kan ändå inte stanna den.
Men du kan låta bli att dras med i allt som händer omkring dig.
Genom att göra det bromsar du, om än aldrig så lite, upp snurrandet.
Det är vi själva som håller igång snurrandet genom att ge det energi.
Vi kan inte stoppa världens snurrande, men vi kan stoppa vårt eget snurrande.
Inte helt stoppa.
För både vi och världen ska snurra, men i vår egen takt, i en naturlig takt.
Inte i en snurrig takt, utan i en virvlande, dansande, takt.
Kommentera