Ur förra texten;
Ett sätt att nå detta stilla hav är att stanna upp och se stillheten som bakgrund till det snurrande och den rastlöshet som driver oss till det ständiga jagandet.
Kontraster framhäver, det är därför vi behöver bli medvetna om stillheten för att kunna se snurrandet och rastlösheten.
Det är därför vi skriver med vita kritor på mörk bakgrund i klassrummet, i alla fall förr i tiden, eller med färgade pennor på vit bakgrund.
Det är också därför vi kan känna glädje över livet även då döden gör sig påmind, och kanske är det alldeles speciellt i kontrast till döden vi kan känna glädjen över livet.
Hela existensen är ett stilla hav stod det i förra texten, men den är också fylld av spänningar. Verkligheten är uppbyggd av det positiva och det negativa, och det neutrala. Kanske är det sistnämnda det stilla havet.
Detta finns också inom oss människor, spänningen mellan det positiva och det negativa och det balanserande neutrala.
Allt det vi upplever i livet och världen upplever vi inom oss själva. När vi ser en händelse eller en människa som negativ är det inte i händelsen som sådan eller i den andra människan det negativa finns, det negativa finns inom oss själva.
Vi kan uppleva det negativa därför att vi också bär det positiva inom oss, i de här fallen är det positiva den kontrast som låter det negativa framträda.
Om vi blir medvetna om att den negativa upplevelsen utspelas inom oss, och att vi bara kan uppleva den som negativ för att vi också bär det positiva inom oss kan vi flytta vår uppmärksamhet från det negativa till det positiva.
Då förändras samtidigt vår syn på händelsen eller den andra människan.
I själva verket kan en förändrad syn på eller en förändrad upplevelse av händelser, människor och världen endast ske genom en förändring i vårt eget inre.
Och genom att vi blir medvetna om att allt framträder genom kontraster.
Vi behöver se saker och ting mot en bakgrund av annan färg eller form för att något ska framträda tydligt.