Jag var i förra texten inne på att det här med träd och skog ledde in på ett sidospår, så i dag tänkte jag gå in på det spåret och se vart det leder. Så här i förra texten;
Det finns ett ordspråk som säger att vi inte kan se skogen för alla träd.
Fast egentligen borde det kanske vara tvärtom, att vi inte kan se träden för all skog.
I den meningen att vi ser skogen, men vi ser inte de enskilda träden.
Det här leder in på ett spår jag nog skrivit om förr, men som kan tåla att granskas vidare.
Nämligen det att det inte finns något sådant som en skog, det finns enbart enskilda träd. Det är människan som kallar det skog när enskilda träd lever sida vid sida.
Livet skapar inget annat än enskilda, unika, individer.
Det här gäller människan lika väl som träden. Det finns inga naturliga mänskliga kollektiv, enbart individer.
Men hela vår värld är uppbyggd på synen med kollektivet som grund, inte individen.
På grund av det kan vi offra individen på kollektivets altare. Men genom att offra individen offrar vi samtidigt livet självt.
För livet finns i individen, ett kollektiv har inget eget liv, utan det ges liv av individerna.
Hur många individer har inte genom historiens gång offrats i nationers intressen, i politiska eller religiösa ideologiers och andra kollektivs intressen?
Kollektiv är inget annat än en omskrivning för fåvälde, för granska vilket kollektiv som helst och du kommer att finna att bakom det eller över det (beroende på ditt perspektiv) finns en liten klick människor som styr över det, en liten klick som använder kollektivet för sina egna maktintressen.
På grund av det kan man också utrota ett helt kollektiv, eller hugga ner en hel skog, därför att man bara ser en anonym grupp, och man ser inte de enskilda individerna.
Det är livsfarligt. För det betyder att eliten kan använda kollektivet som vapen för att krossa vem som helst av oss om vi går emot dess intressen. Och vi är inte värda någonting för den vi är, utan vi är endast värdefulla i en måttstock i förhållande till kollektivet.
Den dag vi börjar se individerna framom kollektivet, kan vi se att det vi sett som ett kollektiv i själva verket består av helt vanliga människor, precis som oss själva.
Det finns ingen grundläggande skillnad mellan oss, du är en människa precis som jag, med allt vad det innebär av lycka och olycka och alla möjliga mänskliga upplevelser. Då vi kan se och möta varandra bortom kollektivet kan vi mötas som de individer vi är.
Det kan också uttryckas som att kollektivets väg leder till krig och konflikt, därför att det ger upphov till delning och separation, medan individens väg leder till fred, därför att det ger upphov till enhet i att vi alla är människor. Det mesta av det som människor gör mot varandra under kollektivets täckmantel skulle de aldrig göra mot varandra om de möts som individer.
Den samma dagen då vi börjar se varandra som individer kommer vi också att kunna se varje träd, varje myra, varje fågel, varje levande varelse som de fullkomligt unika individer de är.
Då kommer trädet att framträda framom skogen, och människan att framträda framom kollektivet.
Och då kommer även livet att framträda i all sin härlighet.
Därför att det bor i individen.
Hit ledde spåret, det är fantastiskt vad man kan hitta ifall man studerar träden framom skogen.