Vad är den här mänskliga världen egentligen?
Ett stort skådespel.
Ett drama med halvtaskiga b-skådisar.
Där de flesta av oss spelar roller vi inte är skapade för.
Jag gör det själv också, spelar en roll som kunde få en regissör att gråta.
Och kanske är det så att regissören av det här dramat gråter.
Livet självt alltså.
Det har skapat var och en av oss som perfekta för de uppgifter vi är här i världen för att utföra, men i stället för att följa de instruktioner det gav oss när vi kom hit har vi alla fått för oss att vi ska regissera oss själva, och kanske framförallt regissera varandra.
Vad kan det bli annat än kaos?
För att få någon ordning på den här pjäsen, Människan i världen, behöver vi lära oss att lyssna till den verkliga regissören.
Livet är kärlek, så det här borde vara en kärlekspjäs, och om den är något annat betyder det helt enkelt att vi glömt vem den verkliga regissören bakom den är.