Säg alltid i dag det du vill säga, för i morgon kan det vara för sent.
Jag vet inte vem det här citatet tillskrivs, men det är något som passar in på det jag skriver här på bloggen. Att skriva det som kommer till mig i dag, för om det inte blir uttryckt idag kanske det aldrig blir uttryckt. Jag vet inte riktigt hur det går till, men någonstans ifrån kommer det nytt material.
För det mesta tillskriver vi någon viss människa tankar och idéer, eller citat, men tankar och idéer tillhör inte någon enskild människa. De är fritt flytande fenomen som människor snappar upp och för ut. I allmänhet är det kända människor som tillskrivs de här tankarna och idéerna, trots att de i själva verket kanske snappat upp dem från någon annan, kanske från mannen eller kvinnan på gatan, vilka själva snappat upp dem någonstans. Det är inte så att kända människor står för alla insiktsfulla och kloka citat, utan de har bara så mycket större chans än andra att få det som de uttrycker satt på pränt.
Tankar och idéer kommer till oss utifrån, medan insikter väcks inom oss. Det här kan vi lätt se i ett fenomen som de flesta torde ha upplevt, nämligen att om man då man fått en tanke eller idé som man tror är ny börjar se sig omkring kommer man att upptäcka att den här tanken eller idén redan är uttryckt, kanske av många till och med. Den var bara ny för en själv.
Även om insikter kommer inifrån kan inte de heller tillskrivas någon enskild människa, de kommer i stället från en djupare källa, livet självt.
Det som kommer från livet självt är något som går bortom mänskliga tankar och idéer och även bortom människan. Tankar och idéer kommer och går, en del är långlivade, andra kortlivade, och de baseras ofta på rådande omständigheter och omgivningen. Insikter däremot är odödliga, och tidlösa.
Då är det budskapet som är det viktiga, inte budbäraren. Budskapet kan vara detsamma i dag som för tusen år sedan, och fortfarande vara detsamma om tusen år.
I det jag skriver försöker jag utgå från insikter, det vill säga från en inre sikt. Även om jag beskriver det som är aktuellt just nu. För det som sker i dag är naturligtvis också en del av det tidlösa.
Nu som då händer det att jag får påminna mig själv om att det inte är jag som är det viktiga, utan det budskap som kommer genom mig.
Det är det nedskrivna som är det viktiga, inte den som skriver. Orden kommer till mig och jag sätter dem på pränt.
Ibland tvekar jag inför att publicera en text, vilket visar att jag placerat mig själv framom budskapet. Men sedan inser jag att jag har ett ansvar att publicera den. Även om det kan kännas obekvämt vissa gånger. För om inte jag skriver kommer de här orden och meningarna aldrig att komma ut, i varje fall inte just på det här sättet och i den här formen.
Det är kanske ännu viktigare att det obekväma får komma till uttryck än det bekväma. Det handlar också om frihet, ansvaret att uttrycka det obekväma och ibland det som egentligen inte ”får” uttryckas.
Att uttrycka det som kommer inifrån oss handlar i grund och botten om ansvaret att låta livet uttrycka sig fritt.
I det ansvaret ligger en del av vår frihet.
Kommentera