Det finns en historia om människans begär. Det här hände för länge sedan, men har lika stor relevans i dag. Vad människan har begär efter må ha ändrats, men begäret i sig självt är sig likt.
En tiggare knackade på hos en kejsare en tidig morgon. Kejsaren var på väg ut på sin morgonpromenad och mötte tiggaren i dörren.
”Vad vill du ha”
frågade kejsaren.
”Innan du frågar det, tänk efter en gång till”
svarade tiggaren.
Kejsaren hade utkämpat många krig och vunnit stora vinster, och hade stor makt. Nu står plötsligt en tiggare framför honom och säger
”Tänk två gånger på vad du säger, för det är inte säkert att du kan uppfylla det.”
Kejsaren svarade
”Oroa dig inte, det är mitt bekymmer; säg vad du vill ha så ska det uppfyllas.”
Tiggaren sa
”Ser du min tiggarskål? Jag vill att den ska fyllas. Det spelar ingen roll med vad, det enda villkoret är att den fylls, den ska bli full. Du kan fortfarande säga nej, men om du säger ja tar du en risk.”
Kejsaren skrattade. Bara en tiggares skål…och han blir varnad? Han bad sin närmaste man att fylla skålen med diamanter, så att tiggaren skulle förstå vem han frågade.
Tiggaren sa igen
”Tänk två gånger.”
Och snart blev det klart att tiggaren hade rätt, för i samma stund som diamanterna tömdes i hans tiggarskål försvann de helt enkelt!
Ordet började gå och massor av människor samlades för att se vad som var på gång. När de ovärderliga stenarna var slut sa kejsaren
”Ta ut allt guld och silver, allting! Hela mitt kejsardöme, hela min integritet är utmanad!”
Men när kvällen kom hade allt försvunnit och kvar fanns bara två tiggare – varav den ena tidigare var kejsare.
Kejsaren sa
”Innan jag ber om förlåtelse för att jag inte lyssnade till din varning, var vänlig och berätta hemligheten med den här tiggarskålen.”
Tiggaren svarade
”Det finns ingen hemlighet. Jag har polerat den, fått den att se ut som en skål, men det är en människas skalle. Du fortsätter tömma något i den och det försvinner.”
Är det inte så med det mänskliga begäret? Ju större det är desto mera av livet försvinner i begärets bottenlösa grotta.
Människan klättrar uppför karriärstegar och jagar framgång. Och det slutar alltid i misslyckande eller i döden.
För om hon lyckas nå toppen på stegen eller den största framgången finns det bara en väg, och den går utför. Eller så måste hon hitta en ny stege att börja klättra på eller en ny framgång att jaga.
Och den klättringen och jakten fortgår tills döden kommer och befriar henne, såvida hon inte innan dess besinnar sig och inser den galenskap hon håller på med.
Den enda lyckan och den enda framgången finns i den här stunden. För det finns ingenting som säger att morgondagen kommer att föra med sig mera lycka och framgång än den här dagen.
Att ha begär för framtiden är att famla i mörker.
Att vara medveten om vad man har här och nu är att befinna sig i ljuset.
Kommentera