Den här historien kom min väg för någon dag sedan.
Prästen var på besök i ett hem där läsförhör hölls och det var en tvådagarshändelse så prästen övernattade i hemmet. Han skulle dela rum med familjens yngsta, en pojke.
Vid läggdags var vardera i rummet och pojken knäböjde på sin sida vid sängen. Prästen blev glad och knäböjde också han. När pojken såg detta frågade han på pojkars vis:
Vad gör du?
Detsamma som du, svarade prästen.
Då blir mamma arg för pottan är på den här sidan, sa pojken.
Den här historien säger egentligen ganska mycket, vilket humoristiska historier överlag gör. Humoristiska historier berättar mera om verkligheten än någon nyhetstext.
Historien visar på barns nyfikenhet och naturlighet, och på vuxnas fördomsfullhet. Det sägs att barn lever i sin egen värld, men det gör vuxna också. I minst lika hög utsträckning. Och de vuxnas värld är inte alls mera verklig än barnens. Snarare tvärtom.
Pojken iakttar prästen och undrar vad han håller på med. Han är nyfiken på prästen.
Prästen tror sig redan veta vad pojken håller på med och utgår från sin egen lilla värld. Han är inte ett dugg nyfiken utan tror sig redan ha svaret.
Det är en så klar och exakt bild av hur verkligheten ser ut i dag.
Barn utgår från världen som den är.
Vuxna utgår från världen som de tror att den är.
Hur mycket skulle inte världen ha att vinna på att vuxna såg på den ur ett mera barn-likt perspektiv.