För en tid sedan hörde jag en äldre kvinna säga
Det känns som livet varit en dröm.
Hennes ord kom till mig i dag när jag promenerade längs en skogsväg och en fågel flaxade till i buskarna och väckte mig tillbaka till verkligheten.
Där vandrade jag mitt i den sköna naturen men försjunken i tankarna någon helt annanstans. I en värld som inte existerade annat än i tankarna, och missade därför den värld som jag befann mig i.
Det är helt naturligt att människan upplever att livet är som en dröm, för hon tillbringar den största delen av tiden i drömmarnas värld.
Så sällan är människan närvarande i den stund som är. I den här världen.
All tid vi tillbringar i drömmarnas värld är borta från verkligheten.
Vi drömmer på natten, men vi drömmer minst lika mycket på dagen.
Människan behöver drömmar, sägs det.
Men varje stund vi drömmer är vi borta från livet.
Ju mera tid vi tillbringar i drömmarnas värld desto mera av livet går oss förbi.
För livet existerar här och nu, i den här stunden, och för att kunna uppleva det måste vi vara vakna.
Kommentera