Barn har så mycket mera att lära en än vad vuxna har.
Som det här med att vara i nuet.
Något som jag själv också har svårt med. Nuet är alltid närvarande, men jag är ofta frånvarande.
På julafton kommer tomten med paket, och barnen är fascinerade av hans uppenbarelse.
Så fort han gått glömmer barnen honom och tar itu med nästa uppgift, att öppna paketen.
Då är tomten redan historia för de unga, medan de vuxna ännu kan sitta länge och älta vem som gömde sig bakom masken.
Precis som om det skulle ha någon betydelse.
Frågar du ett barn om tomten ett par dagar efter julafton ställer det sig frågande; han har inte varit här i dag.
Det är redan flera dagar sedan tomten var här; vad är det att prata om nu.
För barn innebär varje stund en chans till en ny upplevelse, något som vuxna missar för de kan inte släppa det som varit.
Det är därför som vuxna är så fulla av problem, medan barn är fulla av möjligheter.