I morse var det så dags att dra på sig skorna, säga adjö till Karen och hostellet Salzquartier och dra ut på vägarna igen.
Det blev en veckas paus, och jag kunde knappast hittat ett bättre ställe att vila på. Servicen var toppen, stället fint och lugnt och allt låg nära till.
Benet känns ännu efter några timmars vandring bra.
En lite konstig känsla var det att börja vandra igen. Innan pausen var jag inne i något av ett magiskt flöde, och allt flöt på.
Kanske till och med så pass att jag glömde lyssna till både kropp och själ.
Därför behövdes ett avbrott. Nu blir det att göra något av en ny början.
Hur det utvecklar sig får vi se.
Just nu har vädret i alla fall utvecklat sig till regn och jag tar en paus på ett café strax innan Amelinghausen.
Det här med att dra på sig skorna är förresten värt några ord. Det finns i alla fall en person som är glad att jag gått vidare från Lüneburg; en skoförsäljare jag gav några gråa hårstrån.
Det här efter att ha varit och provat skor två dagar, köpt ett par den tredje dagen och återvänt och bytt dem den fjärde dagen.
Det här är de skor jag nu går med, och de känns bra så här långt.
Kommentera