Kära Livet,
Låt mig se vilken som är min uppgift,
så att jag inte blandar mig i sådant som är andras uppgift.
Låt mig ta det lugnt så att jag ser hur saker och ting verkligen är,
och inte i blindo rusar hit och dit.
Låt mig acceptera att Du är som Du är, att allt är som det ska vara,
så att jag inte kämpar emot Dig.
Låt mig älska mig själv,
så att jag kan älska min nästa.
För endast ur kärleken till mig själv kan kärleken till nästan födas.
Och Livet; Du är Jag, och Jag är Du. Vi är inte två, vi är ett.
Så det här är ett brev från mig själv till mig.
Kommentera