Du vet aldrig vad du möter under en dag.
Som i dag på förmiddagen då jag var ute på ett uppdrag och plötsligt fann mig stående öga mot öga med det uppstoppade huvudet av en 40-taggad älg.
Fast hur skrämmande det än hade varit skulle jag ha föredragit att se hela älgen och i levande form.
Människan har ett sådant behov av att döda.
Det var som någon sa i går att nu finns det de som anser att det finns för mycket svanar så de vill skjuta dem, och de vill skjuta skarvar och gåsar och allt som lever.
Men jag dömer inte jägarna. Med vilken rätt skulle jag göra det?
Jag önskar bara att fler kunde se det sköna och heliga i livet.
Det sagt utan någon som helst idealism, för den enes överlevnad förutsätter den andres död.
Den här inledningen för oss vidare till gårdagens inlägg om att det inte är religionerna som är våldsamma eller fredliga utan människorna.
När våld sker i en religions namn är det inte ett religiöst våld, det är ett mänskligt våld.
Vi vill bara inte se det, för om det är så att människan är våldsam betyder det att våldet är en mänsklig egenskap.
Och om våldet är en mänsklig egenskap betyder det att det finns hos var och en av oss.
Det gör det. Våldet bor hos oss alla.
Jag är mycket väl medveten om att det bor hos mig.
Men det finns många som aldrig skulle erkänna att de har en våldsam sida hos sig.
Antingen för att de väljer att förneka den eller för att de helt enkelt är omedvetna om den.
De här människorna är farliga, för när du inte är medveten om den våldsamma sidan hos dig kan den komma upp till ytan helt överraskande.
Se bara på hur vanliga fredliga män i krigssituationer kan förvandlas till bestialiska mördare.
Den som är medveten om både kärleken och hatet inom sig kan välja vilken egenskap man lever efter.
För precis som den godhjärtade har en våldsam sida har också den våldsamma en fredlig sida.
Så den som utför våldsamma handlingar behöver inte vara en elak människa.
Hen har helt enkelt bara vänt fel sida av sig själv utåt.