Små barn.
Så spontana, så äkta.
De är precis som de är.
Utan tillgjordhet.
Snart börjar de programmeras för att passa in i omgivningens normer.
Det spontana och äkta ersätts i sakta mak med
…lärdom
…kunskap
…lydighet
…anpassning
…allvar.
Det blir viktigare att passa in än att vara unik.
I vuxenvärlden finns det kvar endast små glimtar av spontanitet och äkthet.
Och endast i den mån vi har kvar något av det lilla barnet inom oss.
Det är i de små glimtarna vi är de vi verkligen är.
Äkta människor.
Kommentera