Var tidigare i veckan några dagar i Stockholm med dotter Amanda.
En dag flanerade vi genom Gamla stan.
I ett fönster hängde en affisch och rubriken i form av en fråga fångade min blick;
Vad fick dig att engagera dig politiskt?
Ren och skär dumhet, var mitt spontana svar.
Ingenting annat.
Ren och skär dumhet.
Det är fortfarande mitt svar.
Vi lever i en sådan underbar och vacker värld.
Och så ägnar sig människor åt sådant som maktbegär, egoism, tjafs och konflikter.
Politik med andra ord.
Så jag ställer mig frågan;
Vad fick mig att lämna politiken därhän?
Insikten om att livet är värt så mycket mera än att tjafsa om bagateller, att armbåga sig längst fram i kön, att sticka knivar i ryggen på människor, både vänner och fiender, eller att försöka kontrollera mina medvandrare i livet.
När man vandrat genom Gamla stan i Stockholm kommer man till riksdagshuset.
Aldrig, aldrig, aldrig att jag skulle byta bort en flanering med en kär person i Gamla stan mot att sitta i riksdagen…inte ens för en sekund av maktinnehav.
Vi lever i en sådan underbar och vacker värld.
Och att göra livet till något annat än ett paradis och tillvaron till något annat än en fest är så onödigt.
Å andra sidan måste man ibland gå genom dumhet för att nå insikt.