Elden brinner värmande i spisen.
Att kunna njuta av det lilla är stort.
Som att sitta och iaktta elden i en brasa i spisen.
Det kom ett citat min väg i går.
Livet är ett mirakel,
bara man hinner se det för allt spektakel.
Det pågår så mycket spektakel i världen,
det må pågå.
Låt oss i stället njuta av miraklen.
Elden i spisen är ett mirakel.
En tändsticka mot asken och plötligt blir det eld.
Elden har två ansikten, det mjuka leende, och det hårda slukande.
Så länge elden brinner i spisen är den mjuk och värmande.
Men kom den ut i rummet skulle den snabbt förvandlas till grym och ödeläggande.
På sätt och vis påminner den faktiskt om människan, slår det mig.
Människan kan också vara både mjuk och värmande, och grym och ödeläggande.
Det är kanske därför som människan och elden funnit varandra.
De två tillsammans kan skapa spektakel…
…men också åstadkomma mirakel.
Elden brinner värmande i spisen.