Har i dag besökt två av de ställen i Närpes som vintertid mest av allt berikar mitt välmående.
Det första av dessa två ställen är bollhallen i Mosedal. Först kollade jag en stund in en träningsmatch som flickorna födda 1999/2000 spelade, och lite senare återvände jag och bevistade de äldre flickornas träning (1998 och delvis 1997). Här skulle också min egen dotter Amanda ha varit med, om det inte vore för att hon har ett nyopererat knä. På grund av fotbollen, ja. Man får ta det negativa med det positiva. Allt har två sidor och man kan välja vilken sida man vill se det från.
Det är kul att se engagemanget, glädjen och den sociala samvaron som uppstår när ungdomar kommer samman kring en gemensam hobby. Här spelar inte heller språket någon roll. Det är själva aktiviteten som utgör kommunikationen mellan ungdomarna. Båda de här flicklagen har inlett samarbete med Teuvan Pallo, över den svensk-finska språkgränsen, i år.
Det andra smultronstället är bastun. Av all finländsk kultur är bastukulturen en av dem som tilltalar mig mest. Troligen beroende på att jag gillar värme.
Det sägs att värme och ljus är bra för människans välmående. Värme finns det i bastun, men ofta är belysningen i dessa lokaler ganska svag.
Jag har ibland lekt med tanken att sätta upp en starkare lampa i bastun, som skulle lysa som en sol. Då skulle jag få både värme och ljus. Eller kunde man tänka sig en ljusterapilampa i bastun?
Är det någon som har provat? Hör gärna av er i såna fall.
Efter en dag med ett sånt berikande av välmåendet behövs det inga extra tillskott för att man ska må bra 🙂
Kommentera