När man är ute och vandrar blir man i allmänhet ganska snabbt varse om man gått åt fel håll och kommit vilse.
Avsevärt svårare kan det vara att bli medveten om att man gått vilse på vandringen genom livet.
En del människor hinner förgås innan de inser att de är vilse. De kanske aldrig ens hinner inse det.
Att inse att man är vilse betyder ännu inte att man är räddad. Det betyder bara att man blivit medveten om att man är vilse.
Det är i alla fall ett första steg för att man ska börja söka sig tillbaka till rätt väg.
Kanske vet man i det här skedet ännu inte ens åt vilket håll man ska börja gå.
Hur långt det är tillbaka till den rätta vägen beror på många faktorer, bland annat hur länge man gått åt fel håll. Kanske har man varit på vandring i fel riktning i flera år.
Hur ska man då veta åt vilket håll man ska gå?
Kanske finns det någon att fråga. Annars får man börja gå åt något håll. Förr eller senare stöter man på någon att fråga om vägen, eller man kanske passerar en bokhandel och kan köpa en karta eller man kanske stöter på en annan människa som också är vilse och kan hjälpas åt att komma rätt eller så känner man så småningom igen omgivningarna.
Kanske finns det en stjärna som visar vägen som för de tre vise männen.
Allt beror på omständigheterna och situationen. Det enda som är säkert är att det finns en rätt väg för var och en av oss.
Och att om du är vilse är du helt säkert inte ensam om att vara det.