Sveriges mästerkock på TV.
En av deltagarna förklarar att hans dröm alltid varit att bli kock, men att han i unga år inte kunde välja den banan för det skulle ha gjort hans mor olycklig. Nu vid 56 års ålder kan han välja att satsa på sitt drömyrke.
Så i 30-40 år har han försakat sin dröm för att tillfredsställa sin mors förväntningar.
Då inställer sig frågan; Hur kan en mor, eller en far för den delen, vara lycklig om inte deras barn är lyckligt?
Det mest tragiska är att den här mannens historia inte är något undantag, utan snarare en regel.
De allra flesta av oss, vågar jag påstå, gör en stor del av våra val i livet utgående från omgivningens förväntningar i stället för att utgå från våra egna drömmar. Det betyder att vi lever andras liv i stället för vårt eget.
Vi förväntas skaffa oss en bra utbildning och få ett bra jobb. Vi förväntas skaffa en trevlig partner och barn. Oavsett om det är vad vi önskar eller inte.
Bara därför att; Det är det normala.
Sedan undrar vi varför vi mår dåligt.
Och skyller vår olyckliga situation på jobbet eller på partnern.
Trots att alltihop bottnar i vårt eget val att leva efter omgivningens förväntningar i stället för att leva efter det som känns rätt för oss.
När vi själva mår dåligt kommer vi att påverka vår omgivning negativt.
Så går det när man gör det onormala till det normala.
Att följa sitt hjärtas väg är det är som får en själv, och i slutändan även omgivningen, att må bra.
Det är det normala i en normal värld.
Låt oss göra den här världen mera normal.