Den digitala klockan, den klocka han just nu råkar ha ögonen på, visar på 12.18.
Han lägger ifrån sig boken. En yttre betraktare kan se att det är Anna Karenina av Leo Tolstoj.
Det är nämligen så att för att lära känna världen måste man läsa litteratur från olika delar av densamma. Litteratur kan naturligtvis aldrig ersätta ett besök på en plats, men ibland får man ta till de substitut för verkligheten som finns.
Att resa tillbaka till Tolstojs Ryssland låter sig inte heller göras.
Varje verk borde dessutom läsas på det språk det är skrivet på för att få ut alla nyanser ur det, men i det fallet är han tvungen att kompromissa på grund av bristande språkkunskaper.
Livet består ibland av substitut och kompromisser. Det är kanske något man får ta när man är född till den ofullkomliga arten människa.