För att spinna vidare på det här med ödmjukhet. Här är sex riktlinjer för livet som kom förbi häromdagen;
- När du är ensam, ge akt på dina tankar.
- När du är med vänner, ge akt på din tunga.
- När du är arg, ge akt på ditt temperament.
- När du är med en grupp, ge akt på ditt beteende.
- När du har bekymmer, ge akt på dina känslor.
- När Gud börjar välsigna dig, ge akt på ditt ego
…för när vi låter egot styra och tror att vi är duktiga och åstadkommer allt på egen hand kommer vi att tas ner på jorden med en smäll.
Verkligheten krossar förr eller senare egots illusioner.
Om vi i ödmjukhet kan se att det är en större kraft som hjälper oss kan vi känna verklig tacksamhet
…och tacksamhet föder mera tacksamhet.
Egot kan aldrig känna sann tacksamhet, för det är aldrig nöjt, det måste ständigt prestera mera och mera.
Ödmjukheten låter oss inse att i själva verket är allt en välsignelse, även om vi inte alltid förstår det
…och då tar välsignelserna aldrig slut
…inte för att allt går vår väg, utan för att vi inser att välsignelser är något mycket större än egots lilla begränsade uppfattning kan förstå.
Det är ingen konst att se medgångar som välsignelser, men det är först när vi ser även motgångar som välsignelser vi kan förstå vad livet är
…det är då vi kan se att om vi samarbetar med livet hjälper det oss, men om vi försöker styra och kontrollera det kommer vi alltid till korta.
Den största välsignelsen är när man förstår att sluta jaga det man tror man vill ha, eller det man tror att andra förväntar sig av en, och är tacksam för det som livet ger, för vad det än ger är det precis det man behöver.
Därför att livets förståelse är så mycket större än egots förståelse.
——-
Besök gärna Watcher on the Hill på Telegram, för delningar med ödmjukhet som grund.