Födelse och död, skrev jag om för någon dag sedan
…och att dessa är intimt sammankopplade.
När dör vi egentligen?
Eller frågan bör lyda;
När är vår död säker?
Jo, den dag vi föds.
När vi en gång tagit plats i en mänsklig kropp, är det enda som är helt säkert att vi kommer att få uppleva döden.
Därför att den mänskliga kroppen har en begränsad tid.
Vår födelse kan vara osäker, men när den en gång skett är döden det enda säkra.
Därav följande ord från Charles de Montesquiue i tiderna:
Det borde gråtas vid en mans födelse, inte vid hans död.
Livet är osäkert, och vad vi får uppleva under vår tid med den mänskliga kroppen är olika för alla.
Ingen som är född undslipper dock döden, oavsett hur en människas liv gestaltat sig och hur hon levt.
Det är bara så det är. Vad vi än anser om det är det inget vi kan göra något åt.
När vi kan acceptera döden som något oundvikligt kan vi se vår födelse som en välsignelse. Då kan vi fullt ut uppskatta de dagar vi har här, och livet blir en upplevelse.
Så länge vi ängslas döden kommer vår födelse att vara en förbannelse. Då kommer vår rädsla för döden att förvandlas till en rädsla för livet, om än ofta omedvetet, och att söka trygghet och säkerhet blir viktigare än att leva.
För det mesta är det här inget vi reflekterar över, utan vi låter våra dagar gå förbi som om vi skulle vara odödliga. Den enda gång vi reflekterar över det är den dag på året som kallas vår födelsedag, och ju högre siffra den dagen visar desto mera ojar vi oss.
Kallas vår födelsedag därför att vi har bara en födelsedag, och de här andra ”födelse”dagarna är enbart påminnelser om den dagen. Samt en årlig orsak att fira och det är sällan fel.
Dessutom, ju äldre vi blir desto mera trygghet söker vi, och desto mera går livet oss förbi. För i sökandet efter tryggheten kan vi inte finna annat än en förtida död, även om vi fortfarande är vid liv har vi slutat leva.
Äventyret hör inte enbart ungdomen till, utan om vi verkligen vill få ut allt av våra dagar här behöver vi göra varje dag till ett äventyr, vad det än betyder för oss, och inse att livet är ett äventyr att leva ända från den första dagen till den sista dagen.
Hur bekvämt det än kan kännas i bekvämligheten är den en farkost som förvisso tar oss från födelse till död, men utan att få uppleva Livets verkliga resa.
För det finns i äventyret.