Ett fenomen som varit uppe till tals ett par gånger på sistone; det här med att tiden verkar gå snabbare ju högre siffra det är på ens födelsedag.
Som barn går tiden långsamt, i den mån man överhuvudtaget tänker på tid då. Det är så långt till jul, medan när man blir äldre är det som om det skulle vara jul varannan dag, och midsommar varannan dag. Och år läggs till år i en allt snabbare takt.
Samtidigt heter det också att tiden går fort då man har roligt.
Det skulle kunna betyda att man har roligare ju fler födelsedagar man firat.
Ändå verkar det inte riktigt så. Ser man på vuxna är det inte för att de har roligt som det känns som om tiden går fort.
Det är snarare för att man packar in så mycket i den tid man har.
Det sägs att man ska lära barn att ha tråkigt, de ska inte alltid ha stimulans, men se på dagens vuxna. De fyller varenda ledig sekund med stimulans, om inget annat så med telefonen, datorn eller tv:n.
Vem är det som borde lära sig att ha tråkigt, barn eller vuxna?
Vuxna tillåter sig inte att ha tråkigt, och missar därmed också nöjet i att ha roligt. De har varken tråkigt eller roligt, de har bara fullt upp.
Deras tid rusar inte iväg för att de har roligt, den rusar iväg för att de är på ständig jakt efter stimulans.
Det är inte heller tiden som rusar, det är (den vuxna) människan som rusar.
Tiden har sin eviga stilla gång.