Gud skapade världen på sex dagar, sades det i förra inlägget här.
Det är en sanning med modifikation.
Eller egentligen är det kanske ingen sanning alls, utan snarare en berättelse skapad av människan för att kunna förklara sig själv som skapelsens kröning.
För det är ju vad skapelseberättelsen utmynnar i, att människan skapades sist för att härska över hela jorden.
Vem annan än människan själv skulle kunna skapa en sådan berättelse?
Det är just människan tro att hon är skapelsens kröning som får henne att ställa till med all oreda, alla konflikter och allt maktspel.
I själva verket skapade inte Gud världen på sex dagar, därför att skapelseprocessen fortgår ännu denna dag som är.
Skapelsen är inte något som hände för några tusen år sedan eller ens för miljoner eller miljarder år sedan, utan det är en evigt pågående process.
Varje dag och varje stund förnyas livet, och allt existerande.
Och människan är inte alls skapelsens kröning, utan en länk i denna evighetsprocess.
Människan själv utvecklas och förnyas varje dag, och kommer som varelse aldrig att bli färdigutvecklad.
Ändå människan som världens härskare?
De flesta människor härskar inte ens över sig själva och sin egen tillvaro.
Men genom att bli medvetna om att vi befinner oss mitt i skapelseprocessen kan vi i alla fall på vårt alldeles egna sätt bidra till att skapa den värld vi vill leva i.
Kommentera