Livet består av paradoxer, eller polariteter.
På samma gång finns alltid det förgängliga och det eviga närvarande.
När vi befinner oss utomhus står vi på den förgängliga jorden samtidigt som vi kan se upp i evigheten som breder ut sig ovanför oss.
Allt det världsliga är förgängligt, medan universum är evigt.
Det förgängliga och det eviga är trots det inte varandras motsatser, utan tillsammans bildar de den helhet som existensen är.
Utan det ena existerar inte det andra.
Allt som existerar består av dessa två dimensioner, det förgängliga och det eviga.
Det gäller även oss människor.
Vår kropp fungerar en viss tid, och sedan är den förbrukad men vi har även en evig del som fortlever efter att kroppen slutat sina dagar.
Hur vet jag det?
Genom att studera hur allt fungerar.
Medvetenheten om dessa två dimensioner gör att allt blir lite mindre allvarligt.
För när man står där med fötterna på marken och blicken i det blå försvinner både tid och rum och med det all oro och alla problem.