Det finns en berättelse om en fakir, Baal Shem, som hade beställt en dräkt av en skräddare. Varje dag gick han till skräddaren för att höra om dräkten han beställt var färdig.
Det tog skräddaren sex månader att göra klar den enkla dräkten till fakiren.
När dräkten äntligen var klar och Baal Shem tog emot den frågade han skräddaren;
Säg mig, till och med Gud hade endast sex dagar på sig att skapa världen. På sex dagar skapade Gud hela världen, hur kunde det ta dig sex månader att göra en dräkt till den här fattiga mannen?
Senare kom Baal Shem ihåg skräddaren i sina memoarer tack vare hans svar;
Javisst, Gud skapade världen på sex dagar, men se på den, se på hur världen ser ut.
Det finns många infallsvinklar till den här lilla berättelsen, men låt oss utgå ifrån tidsbegreppet. Sex dagar eller sex månader.
Om vi ser på hur världen ser ut i dag, vad ser vi?
Ifall vi följer nyheterna ser vi oreda, konflikter, orättvisa. Vi ser att tiderna är hårda, men det är ingenting nytt. Berättelsen förtäljer inte när Baal Shem och skräddaren levde, men människor har alltid upplevt tiderna som hårda.
Vem är det som skapar de hårda tiderna? Är det Gud? Nej, det är människan själv.
Det gör vi genom att aldrig vara nöjda, genom att hela tiden jämföra oss med andra, genom att alltid sträva efter mera, och det mera ska inte komma någon gång i framtiden, utan det borde helst redan vara här.
Den här brådskan blir bara värre och värre, vilket ger upphov till mera oreda, konflikter och orättvisor.
Berättelsen ovan handlar inte om Gud som skapade världen på sex dagar, eller om skräddaren som behövde sex månader på sig för att göra en dräkt.
Liksom alla mänskliga berättelser handlar den om människan själv.
När vi har bråttom och vill att saker och ting ska ske snabbt blir resultatet ett hafsverk.
Om vi i stället likt skräddaren låter saker och ting ta den tid de tar blir resultatet exakt det som det är meningen att det ska bli.
Livet har sin gång, och allt behöver sin egen tid för mogna och bli färdigt.
Oavsett om det handlar om att sy en dräkt eller skapa en hel värld.
Det är människans försök att skynda på saker och ting, hennes eviga otillfredsställelse och hennes ständiga behov av kontroll, som ger upphov till all oreda, konflikter och orättvisa.
Om vi kan lugna ner oss och lita på att livet vill allas vårt bästa kommer världen att helt ändra utseende.
För alla andra varelser, och allt annat levande, på den här jorden är det helt naturligt att låta livet ha sin gång.
Se till exempel den här videon: