Är monogami (eller snarare den enda stora kärleken) verkligen naturligt för människan?
Det finns länder där månggifte är tillåtet enligt lagen.
Det är det egentligen i vår del av världen också.
Skillnaden är den att här får du inte ha fyra fruar på en gång, men ingenting hindrar dig från att ha fyra fruar en åt gången. Enda kravet är att du skiljer dig från en fru innan du skaffar en ny.
En annan skillnad är att här är det också möjligt för kvinnor att ha fyra män. På samma villkor som för mannen att ha fyra fruar.
Det är inget konstigt att människor som gift sig skiljer sig.
En del byter bil varje eller vartannat år.
Någon handlar nya kläder två-tre gånger i månaden.
Allt för att få variation.
Det är naturligt att tröttna på det ena och samma.
Det här har Närpesborna fattat precis, och de har det perfekta uttrycket för det här fenomenet. De säger
Jag har läidon.
I betydelsen jag är trött på det här.
Många män värdesätter sin bil mera än sin fru, och många kvinnor värdesätter sina kläder mera än sin man.
Och kan en man tröttna på sin bil och en kvinna på sina kläder är det väl fullständigt naturligt att de också kan tröttna på varandra.
Människan behöver en viss variation i tillvaron.
Men det här handlar om kärlek och känslor, säger någon då.
Känslor kommer och går, och den du älskar i dag kan du hata i morgon.
Kärleken är förvisso evig, men föremålen för den kan växla.
Visst, monogami passar en del människor helt perfekt.
Därmed inte sagt att det är naturligt.
För andra människor är det i själva verket onaturligt.
Kommentera