Ingen kan förstå hur det har varit, stod det i ett mejl jag fick för någon dag sedan, angående vandringen.
Det är alldeles sant. Därför att…
…man måste själv ha gjort eller upplevt någonting för att verkligen förstå hur det är.
…de bilder vi målar upp om hur något ska bli ofta blir på ett helt annat sätt. Verkligheten har en tendens att leva sitt eget liv, och det finns så många faktorer under en resa som vi inte kan påverka.
…saker och ting förändras under en resas gång. Vi får nya erfarenheter och förändras själva och väljer därför att förändra en del saker.
…vi alla upplever saker och ting på vårt eget sätt. Jag har sett en del saker under vandringen. En annan människa som gjorde samma vandring skulle se helt andra saker. Ifall jag själv vandrade samma sträcka igen skulle det också vara en ny och unik vandring, därför att förutsättningarna skulle vara annorlunda.
…ingen kan gå in i en annan människas upplevelser och uppleva dem. Var och en upplever saker och ting på sitt eget sätt. Det är därför som flera människor som varit med om samma händelse alla har sin egen version av den.
Vi kan känna igen känslor hos andra människor, som glädje eller sorg, men vi kan aldrig uppleva dessa känslor utgående från den andra människan, enbart utgående från vår egen reaktion. Vi har alla vårt eget sätt att uppleva och bemöta både glädje och sorg, och andra känslor.
Eller enklare uttryckt, alla upplevelser är personliga.
De är baserade på vår bakgrund, våra livserfarenheter och vår livsfilosofi.
Resan håller på att närma sig slutet. Det återstår nu bara två nätter i Tyskland.
Just nu befinner jag mig i vargstaden Wolfsburg. Fast de enda vargar jag sett är de här två avbildade. Om man inte förstås räknar med stadens fotbollslag som efter en hård kamp slukade sina opponenter i kväll.
I morgon sluts cirkeln då jag återvänder till vandrarhemmet i Burg på Fehmarn, det ställe där jag tillbringade första natten i Tyskland.
Hej Vandraren! Du har så rätt att ingen kan gå in i en annan människans upplevelser och uppleva dom likaså i en annans människans jobbiga livsförändring.
Men Vissa människor har större förmåga att förstå och gå in i en annans människans känslor och sorg fastän dom inte har gått igenom samma sak. Kanske de människor man har trodd ska ha förmåga att förstå så gör det inte.
Det kan göra ont men då behöver man själv ha förmågan att förstå att dom inte har den förmågan.
Ojdå det blev mycket förmåga och förstå hit och dit…men sant.
Tack för att vi får ännu följa dig på din på vandringen före du är häijm.
”Sätt upp höga mål och sluta inte förrän du nått dom”
Bo Jackson
Det är sant Bibbi! En del människor har större förmåga till empati än andra. Eller ska man kalla det inlevelseförmåga. Att kunna leva sig in i hur någon annan känner det.
Tack för citatet! Ibland kan det ta lång tid att nå ett mål men om vi bara fortsätter och tror på det så kan vi nå det. Dessutom tror jag vi är för blygsamma när vi sätter upp mål. Vi kunde nå mycket högre om vi bara vågade mera, och inte låter jantelagen styra oss.
Chorizo skriver presis vad jag tänkt! Mycket intressant läsning jämfört med mycket annat ”skval ” på nätet.
Tack Per-Erik! I övrigt se svaret till Chorizo.
Jag hoppas verkligen att ditt bloggande fortsätter trots att du gör en paus i vandrandet. Mycket av det du skriver är på ett filosofiskt och allmängiltigt plan som också passar in när du inte är på gående fot.
Tack för det! Jo jag kommer att fortsätta blogga. Fast det blir kanske lite annorlunda men jag ska skriva ihop ett inlägg om det någon dag.