Barn är mänsklighetens salt och peppar, mänsklighetens kryddor.
Då avser jag inte enbart barn man själv varit med och satt till världen, utan barn överlag.
Barn är mycket klokare och mer medvetna än vuxna verkar tro.
Därför att barn lever i nuet, i verkligheten.
De ser och hör, uppfattar, vad som händer på en helt annan nivå än vuxna.
Vuxna analyserar och funderar kring allt som sker, för barn sker det som sker och de har redan gått vidare till nästa stund i livet.
Vi vuxna har mycket att lära av barnen.
Vi kan också krydda våra liv med lek och spontanitet, men vi har glömt hur man gör.
I stället fyller vi våra dagar med allvar.
Lek är liv, och allvar är död.
Barnet inom oss försvinner ändå aldrig, det finns där bara vi går in och söker det.
Det försvunna barnet inom oss vuxna är en tragedi för den här världen, och också en tragedi för barnen.
När vi inte tillåter barnet inom oss själva att finnas till, tillåter vi inte heller barnet inom barnet att finnas till.
Vi tvingar in barnen i ett vuxet tankesätt allt tidigare.
Därmed gör vi hela tillvaron till en smaklös anrättning.
Vi behöver barn och vi behöver barnslighet för att livet ska få en smak.
Inte lätt alla gånger att låta barnasinnet få utlopp – man blir betraktad som barnslig. Men vem bryr sig – jag blåser såpbubblor och bygger snögubbar och har väldigt roligt.
Nej det är inte alltid så lätt och jag är inte särskilt bra på det. Dels på grund av glömska och dels på grund av omgivningens syn. Men som du skriver, vem bryr sig. När man vågar är det värt det.