Många skryter med hur mycket mark de äger. Men vi människor är bara här på jorden en kort tid. Marken har utvecklats under miljoner år och kommer att fortsätta finnas här långt efter att vi är borta. Vår uppgift är att förvalta den jord vi har så att den är lika bra eller helst lite bättre när vi ger den vidare.
Så här uttryckte sig fårfarmaren Henry Gunn som jag träffade och intervjuade under en rundtur i Skottland för några år sedan.
Det här kan vi ta vidare till livet självt också.
Vi talar om mitt liv, men något sådant finns inte.
Jag kan inte bestämma när jag ska födas, och jag kan inte bestämma när jag ska dö.
Vi får en plats i livet till låns för en viss tid, en lånetid vi inte själva har makt över.
Det vi kan göra är att förvalta det här lånet på bästa sätt, så att världen och livet är lite bättre när vi lämnar dem.
Vi anländer till den här jorden med två tomma händer, och lika lite får vi med oss i form av saker och ting då vi lämnar den.
Allt som kommer vår väg under den tid vi spenderar här är till låns. En dag måste vi lämna det vidare.
Det gäller allt vi samlar på oss likaväl som vår plats i livet.