Precis som människan har verkligheten två dimensioner.
Det är helt naturligt eftersom människan är en del av verkligheten.
Där man gällande människan kan prata om det fysiska och det psykiska kan man då det gäller verkligheten prata om materia och energi.
Eller för att använda en annan vokabulär, om det objektiva och det subjektiva.
Det fysiska låter sig mätas och vägas, medan det psykiska är mera okontrollerbart.
På samma sätt kan det objektiva mätas, men inte det subjektiva.
Och både det objektiva och det subjektiva måste vara med för att vi ska få hela verkligheten av någonting.
Vetenskapen sysslar med det objektiva, det som kan mätas och vägas, och kan således leda oss halvvägs till sanningen.
Det verkar vara en allmän uppfattning i dessa dagar att vetenskapen ger oss sanningen, men så är inte fallet. Den ger oss på sin höjd hälften av den.
För att få hela sanningen behöver vi också det subjektiva, det som inte kan mätas och vägas.
Vi behöver vara medvetna om att allt som existerar även har en dimension som vi inte kan nå genom kunskap, en dimension vi bara kan nå genom att gå bortom tänkande och kunskap till ett direkt möte med verkligheten.
Vi kan veta allt om hur en bilmotor fungerar, men det är först när vi sätter oss bakom ratten och kör iväg vi upplever vad det innebär att köra bil. En bilmotor kan förklaras, men inte upplevelsen av att köra bil. Den upplever alla på sitt eget sätt.
Vi kan veta allt om jordens rotation runt solen, men det är först när vi ser solens nedgång över en lugn sjö vi upplever vad skönhet är. Jordens rotation runt solen kan förklaras, men inte upplevelsen av skönhet. Den upplever alla på sitt eget sätt.
Vi kan veta allt om kemiska processer i kroppen, men det är först när vi möter en annan människa som väcker varma känslor inom oss vi upplever vad det innebär att vara förälskad. Kemiska processer i kroppen kan förklaras, men inte upplevelsen av att vara förälskad. Den upplever alla på sitt eget sätt.
Det objektiva och det subjektiva, eller vetenskap och andlighet, är inte varandras motsatser, utan komplement som tillsammans bildar den helhet som verkligheten är.
Endast i denna helhet kan vi finna sanningen.