Få är så omtalade och samtidigt så okända som detta fenomen i dag.
Kom in på det här via en eletronisk diskussion med en annan person om kritik mot mindfulness eller medveten närvaro, och att det i dag uppfattas som bra för alla mot allting vilket diskuterats i ett inslag på Sveriges radio (som jag själv inte lyssnat på).
Det är naturligtvis en förenkling att säga att det skulle vara bra för alla mot allting, men å andra sidan är det väl få som tror det. En och annan journalist kanske.
Det talas väldigt mycket om medveten närvaro i dag, men det mesta är bara prat och inte så mycket mera. Personligen har jag inte träffat på en enda människa som ens skulle vara i närheten av att leva i medveten närvaro.
I gårdagens inlägg var jag inne på att göra och att vara.
Mycket av medveten närvaro går ut på att man ska göra det ena eller det andra, yoga, olika former av aktiv meditation med mera.
Men medveten närvaro handlar inte om att göra, det handlar om att vara.
Jon Kabat-Zinn som skrivit böcker om mindfulness talar också om heartfulness, och då börjar vi närma oss kärnan.
Mindfulness kan lätt uppfattas som att det handlar om att arbeta med huvudet och hjärnan, och delvis gör det också det men medveten närvaro går mycket djupare än så. Roberto Assagioli, psykosyntesens fader, hävdade att det finns en frisk kärna i varje människa och verklig medveten närvaro går ända in till den här kärnan.
Det handlar inte om att öva eller meditera en viss tid varje dag, utan det handlar om att komma hem till den stund som är just nu oavsett vad man gör eller var man befinner sig. Att bli medveten här och nu.
Det är egentligen mycket enkelt och inte ett dugg mystiskt, men samtidigt så svårt med allt som distraherar oss i omgivningen. Och speciellt med alla de missuppfattningar som finns kring begreppet medveten närvaro.
Kommentera