Ensamhet.
Hur många människor vi än har omkring oss i livet är vi ensamma på vår egen vandring.
Ingen annan lever exakt samma tillvaro som mig.
Det är jag som måste möta de utmaningar livet för i min väg.
Andra kan ge stöd eller råd men det är jag som måste genomleva dem.
I dag var det deadline för tidningen Respons, som jag har rollen som redaktör för.
Temat för numret är Livskvalitet, men de allra flesta jag intervjuat för numret har kommit in på ensamhet. Ensamhet finns i alla åldrar.
Jag skrev i dag färdigt en kolumn till tidningen. Den handlade om livskvalitet och ensamhet. Ofrivillig ensamhet sänker livskvaliteten, medan frivllig ensamhet höjer den.
Mer än så får ni inte läsa här, men däremot ett stycke från Paulo Coelhos senaste bok, Manuskriptet från Accra.
Och de som känner sig nedtryckta av ensamheten måste komma ihåg: i de viktigaste ögonblicken i livet är vi alltid ensamma.
Som barnet när det lämnar kvinnans sköte: hur många som än står runt omkring är det ändå alltid barnet som till sist bestämmer om det ska leva.
Som konstnären framför sitt verk: för att arbetet ska bli riktigt bra måste han eller hon vara tyst och bara lyssna till änglarnas språk.
Som när vi en dag står inför döden, Den ovälkomne: även i de viktigaste och mest fruktade ögonblicket i vår tillvaro är vi ensamma.
Om kärleken är det gudomliga tillståndet är ensamheten det mänskliga tillståndet. Och hos dem som förstår livets mirakel lever de båda tillsammans utan konflikter.