Man kan säga vad man vill om en sådan här vandring. En sak är i alla fall säker, den bjuder på omväxling. Ta bara den här dagen som exempel.
Ena stunden gick vandringen längs en livligt trafikerad väg där bilarna susade fram, och en stund senare gick den längs en lugn skogsväg där fåglarnas kvittrande var det ända som hördes.
Ett annat exempel, kvällens vandrarhem i Bad Homburg ligger granne med ett slott. Undrar om det bor en kung och drottning där?
Eller ta gårdagen med de stora vidderna, följda av staden.
Varje mynt har två sidor, men det är fortfarande ett mynt. På samma sätt är det med verkligheten. Den har också två sidor, men det är fortfarande en verklighet. Mellan dessa två sidor kan det rymmas hur mycket som helst.
Det finns egentligen inga motsatser, utan kontrasterna är de två sidorna av myntet och kompletterar varandra. Det gäller såväl höger och vänster inom politiken, fromhet och fundamentalism inom religionen som man och kvinna inom mänskligheten och så vidare.
Eller staden och landsbygden. Jag har varit inne lite på dessa tidigare, och själv njuter jag av att plocka det bästa ur båda. Lugnet och naturen på landbygden, och det stora utbudet och de många människorna i staden.
Det skedde ny ovanlig episod i kväll då jag var på väg tillbaka till vandrarhemmet. En man parkerade sin bil på en gata och gick in på en gård. Plötsligt började bilen rulla mot mig. Den var kanske 30 meter ifrån mig och hann få upp lite fart, men jag lyckades få så mycket stopp på den att mannen som märkt vad som hände hann komma och hoppa in och stanna bilen.
Det blev som jag skrev i går en kortare dag i dag, och det blir det igen i morgon. Morgondagens etapp går till Frankfurt, en större stad där jag kommer att stanna två nätter. För jag har igen en del saker att fixa, bland annat ska jag försöka få tågbiljetten för den sista delen av hemresan ordnad.
I dag vill jag fira kontrasterna. De ger omväxling och liv åt tillvaron.
Slottet i Bad Homburg var de sista preussiska kungarnas och kejsarnas ”sommarstuga” om jag kommer ihåg rätt. Om man får tro diverse gallupar finns det många tyskar som fortfarande gärna skulle vilja ha det så. I veckoslutet var monarkin en mycket diskuterad fråga här eftersom den siste kejsarens barnbarnsbarn gifte sig och bröllopet visades t.o.m. i TV!
Och en kommentar till Bibbis kommentar:
Den tyska bilklubbens (ADAC) hjälpredor ute på vägarna kallas för dom gula änglarna (för att deras bilar och helikoptrar är gula). Visste den här bilisten att han fick hjälp av en blå-vit ängel?
Det var en ståtlig sommarstuga 🙂 Nog för att sommarstugorna i Finland också blir större och större men där ligger de ännu i lä.
Eftersom jag själv är lite halvmonarkistisk av mig har jag viss förståelse för de tyskar som drömmer om gama tider 🙂
Bilisten visste nog inte om att ängeln var blå-vit. Tror faktiskt jag sett någon gul ängel längs vägarna.
Hej Vandraren! Verkade som du själv var en ängel igår, tur för bilägaren att du var där just då.
God fortsättning på din färd och hoppas att flera änglar dycker upp.
Tack Bibbi! Ja, det kanske jag var. Det hade jag inte tänkt på 🙂
Det dyker säkert upp fler änglar.
Hälsa Franktfurt – ifall det är Frankfurt am Main!
Japp, det är Frankfurt vid floden Main. Ska hälsa 🙂 Är ni bekanta?