Vandringen förde mig i dag på eftermiddagen ut på de stora vidderna. Där man kan se tiotals kilometer åt alla håll, och få enorma perspektiv på verkligheten.
Det är först då man inser hur stort livet egentligen är. Och ändå är det helt omöjligt att förstå hela dess omfattning.
Det är där ute bland de stora vidderna de stora tankarna kommer till en. Tankar om alltings storhet och oändlighet.
Där borta vid horisonten ser man hur jorden och himlen möts. Jorden som föder fram växtligheten, och himlen som döljer en evighet och en oändlighet som vi bara kan ana oss till.
Då vi i dag står och ser bort mot horisonten vet vi att allt fortsätter ännu därefter. Om man kunde titta hela varvet runt jorden skulle man kunna se sig själv där man står.
När man tänker på livets storhet borde man kanske känna sig liten. Men varför skulle man göra det? Låt dig i stället fascineras av att vara en del av allt det stora. För du är precis så stor som du känner dig.
Vandringen över vidderna slutade med att jag stod på ett krön och såg ner över Ober Mörlen. Det var en av de största upplevelserna hittills under vandringen. Där uppe på krönet kunde jag nästan nudda vid himlen, och när jag började gå nerför väggen kändes det faktiskt precis som om himmel och jord möttes precis där jag gick.
Väl framme i staden inser man hur trångt allt är. Inga storslagna perspektiv, bara väggar vart man än tittar. Fast jag älskar faktiskt städerna också 🙂 (vissa i alla fall)
Vandringen fortsatte ännu en bit till och dagens destination heter Bad Nauheim. Här har jag rum på ett pensionat och får igen tacka turistinformationen Brauns i Bodenfelde för det 🙂
Helt perfekt läge för vägen mot morgondagens destination Bad Homburg börjar 30 meter från dörren. Det borde bli en något kortare dag i morgon.
I dag vill jag fira de stora vidderna. De som ger upphov till de stora tankarna.
Kommentera