Det kom en fråga på facebook häromdagen om hur välplanerad vandringen är och hur jag navigerar framåt på färden. Den frågan får utgöra tema för dagens text.
Faktum är att vandringen är väldigt oplanerad, och man kan gott säga att den går ut på att ta en dag i sänder. Ofta kollar jag på kartan kvällen innan var jag ska gå, och ibland kan det hända att rutten ändras under dagens lopp.
Det enda jag egentligen visste när jag gav mig av var att jag skulle följa kustvägen ner till Åbo och ta färjan till Stockholm. Och sedan gå genom Sverige till Rödby i Danmark och ta nästa färja till Puttgarden i Tyskland.
Vilka vägar jag skulle ta genom Sverige och Danmark hade jag ingen större koll på, men det gav sig självt när jag kom så långt.
Detsamma gäller resten av resan. När jag landsteg i Tyskland hade jag varken karta eller någon egentlig uppfattning om vad som väntade mig. Och bra har det gått så här långt.
Tyskland verkar vara helt okej att vandra i. Får se hur det blir i Frankrike och Spanien sedan.
Danmark och Tyskland (hittills i alla fall) är tacksamma länder att vandra i såtillvida att här finns ett väl utbyggt nät av cykelvägar, och det är få sträckor jag behöver samsas med bilisterna.
Ofta är det cykelvägarna som bestämmer vilken rutt det blir.
Har kommit fram till att ifall jag följer en östligare rutt genom Tyskland blir vandringen här lite längre, och kortare i Frankrike än om jag följer en västligare rutt. Just nu känns det som ett attraktivare alternativ att tillbringa någon dag mera i Tyskland.
Navigeringen sker med hjälp av gamla hederliga papperskartor, både över större områden och lokala kartor i städerna. Det känns som ett säkrare alternativ än att använda elektroniska kartor, vilka kräver uppkoppling till internet.
Det kan vara svårt att få tag på stadskartor på helgerna, men kom på ikväll att man kan få dem från hotellen. Det var när jag såg en kvinna med en karta i handen och frågade var hon fått den, och hon sa från hotellet. Det var inga som helst problem att få en karta från närmaste hotell.
Ett annat sätt att navigera är att använda sig av medmänniskor. De är lokala guider på sina hemorter. Det är bara att fråga, så får man nästan alltid ett svar.
Det kan hända att jag får lov att börja planera lite mera framöver, framförallt för övernattningens skull. Det känns ganska osäkert när man funderar på var man ska sova ännu när klockan är fyra-fem på eftermiddagen.
I dag var det så, liksom i går. Nu lyckades jag ändå få rum på ett vandrarhem i Lübeck i kväll, och det känns skönt efter förra natten.
Regnet återkom nämligen vid elvatiden i går kväll, och höll på i en och en halv timme. Ibland ganska intensivt. Sedan höll det upp till halv sex i morse, men då åt jag frukost, packade ihop och gav mig iväg.
I morgon blir det en ledig dag i Lübeck. Har nu vandrat i nio dagar sedan senaste paus, och har två långa och osäkra dagar bakom mig.
Skrev i går att vandringen kan kallas en livsnjutningsvandring. Den kan också kallas en Tomvandring, den går sina egna vägar och på sitt eget sätt 🙂
I dag vill jag fira något så enkelt, men ändå värdefullt, att jag fick tag över huvudet i natt.