Tänkte återvända till ekonomin i dag. Har tydligen fått pengar på hjärnan nu 🙂
Det är mycket psykologi i det här med pengar.
För någon dag sedan när jag var i Hameln köpte jag en karta över staden för 1 euro. En euro slänger man fram sådär bara utan att tänka desto mera på det.
Går vi tillbaka några år i tiden, till den tid då Finland hade mark, motsvarar en euro 6 mark. Sex mark låter genast mera än en euro. Då kan vi för enkelhetens skull multiplicera ett med tio och så har vi 10 svenska kronor (fast euron väl i dag kanske motsvarar nio kronor).
Kostar en karta 10 kronor kanske man redan börjar fundera på om det är värt att köpa den.
Det är konstigt det där, när summorna på varorna blir högre känns det dyrare, trots att det kanske när man tar i bektande valutornas verkliga värde är billigare.
Ett annat område där man använder psykologi gällande pengar är inom nationalekonomin. Man kan ofta hör ekonomer och politiker tala om hur stor statsskuld ens land har.
Med hjälp av det här snacket får man människorna att tro att landet är djupt skuldsatt, och att alla måste offra någonting och spara för att man ska kunna betala skulden.
I själva verket är det fullständigt ointressant hur stor statsskuld ett land har. Det intressanta är hur stor skulden är i förhållande till tillgångarna och i förhållande till hela budgeten.
Säg att ett land har tio miljarder i statsskuld. Då är det ju stor skillnad på om man har tillgångar på 100 miljarder eller om man har tillgångar på en miljard.
Så nästa gång du hör en ekonom eller politiker tala om den stora statsskulden, fråga dem då hur stora tillgångar landet har och hur stor landets totala budget är. Först därefter kan du avgöra om skulden är stor eller liten.
I morgon blir det någonting helt annat 🙂
Varmt lär det ska bli i alla fall, cirka 30 grader. Och jag ska ta mig från Hann. Münden där jag är nu till Kassel.
I dag sprack 1 500 kilometers markeringen så det kan vi fira nu.