Ett gammalt uttryck, men som ibland dyker upp, liksom för att påminna oss;
Sanningen har inget emot att bli ifrågasatt.
Det har lögnen.
Egentligen är det så enkelt, sanningen är aldrig rädd för frågor, därför att den är det som är kvar när alla frågor är ställda, när alla frågor är uttröttade
…ingen fråga kan rubba sanningen.
En lögn gillar inte frågor, för den har ingen verklig grund att stå på
…varje fråga är ett hot mot dess existens.
Så att utgå från det sanna ger en stabilitet och trygghet.
Varken världen eller vetenskapen kan ge oss sanningen
…världen är inget annat än en mängd flyktiga fenomen, ett lögnaktigt oväsen, formad i vars och ens huvud, för det finns ingen objektiv värld, utan vi upplever den alla på vårt eget sätt
…vetenskapen kan på sin höjd ge oss någon slags relativ sanning, eller snarare sannolikheten för att en uppställd hypotes är rätt i en viss begränsad kontext.
Världen är full av spänningar, och strängen är kanske mera spänd än någonsin i dag.
Det finns många modiga individer som står upp och riskerar sin personliga prestige och karriär, och till och med sitt liv för det man känner är rätt och riktigt
…och som möts av hån och hänsynslöshet av det offentliga och omgivningen, de som lever på lögner
…men de modiga låter sig inte stoppas för de leds av någonting större än den lilla personliga prestigen, egot, något som de andra tappat bort, hjärtats ljus och sanning.
De är inte rädda för frågor, för de söker förståelse för saker och ting
…därför censureras de och förträngs av dem som makten har, för dessa flyr frågor, och är endast intresserade av att föra fram sin version. Det kallas propaganda.
Är det jag skriver då sant?
Nej, det kan på sin höjd visa mot det sanna, men det är inte sanningen i sig
…för den kan inte beskrivas med ord, den är det som är, bortom alla ord.
Och jag uppmanar var och en att ifrågasätta det jag skriver, tro inte bara på det
…undersök om det ligger något i det eller om det bara är oväsen
…men att bara avvisa något för att det inte faller en i smaken, för att det hotar det bekanta och bekväma eller för att man inte förstår är inte att ifrågasätta, det är att vältra sig i okunskap.
Ett av de största hindren för oss människor är behovet av att ha rätt, och att tro att vi vet saker och ting, det stänger dörren till kunskap.
Öppenhet är nyckeln till insikt, till lärdom och verklig kunskap.
Det är helt otroligt hur mycket livet visar en om man öppnar upp för det okända, för att inte veta
…det öppnar upp för sådant som går bortom vad vi kan föreställa oss i vår lilla tankevärld, både gott och ont
…verkligheten är så mycket mera än våra föreställningar, och jag är väl medveten om att egot fortfarande begränsar mitt seende av det gränslösa och sanna.
——-
Besök gärna Watcher on the Hill på Telegram, för delningar ur flödet (och ett och annat eget inlägg) – sanningar, lögner eller oväsen? Avgör själv.