Barn är i allmänhet på någon nivå medvetna om att de sagor som berättas för dem är sagor, inte är på riktigt
…kanske för att den som berättar sagan säger så, kanske för att man har en inre förståelse för det.
Men vuxna förstår inte att de sagor som berättas för dem är sagor, de tror att det som berättas för dem är på riktigt
…och vår vuxna värld är till största delen en sagovärld
…där de dagliga nyheterna är de sagor som kanske mest fångar människors uppmärksamhet.
Jo, nyheterna är sagor
…en dos av bekanta bekymmer för att upprätthålla människors oro, en dos av något skrämmande för att hålla människor i rädsla och en dos av väl utvalda så kallade experter som säger hur och vad man ska tänka för att hålla människor i okunskap.
Barnsagor, och framförallt de klassiska barnsagorna, är betydligt med verklighetsförankrade än vad nyheterna är
…för barnsagorna är ofta grundade i observation av mer stabila fenomen i livet, och kan därför återberättas gång på gång, medan nyheterna är grundade i det flyktiga, det som är här i ena stunden och borta i nästa, det som är förändrat och föråldrat redan innan en nyhet kablas ut.
Men människorna tar nyheterna till sig
…och när man gör det blir de till ens verklighet, trots att de i själva verket mestadels inte är annat än föreställningar.
Det här leder till ett självdestruktivt beteende, där människor rent bokstavligt är redo att gå i döden för det bekanta och bekväma
…för bekvämligheten i att lämna sitt liv i händerna på allehanda auktoriteter, för bekvämligheten i att slippa tänka själv, slippa ta ansvar, bara följa och lyda vad andra säger.
Det finns en sådan omognad bland dagens så kallade vuxna människor, med en naiv tilltro till det offentliga och auktoriteter
…vilket gör att man låter sig förledas och förslavas, framförallt mentalt.
Vi har den kanske högsta nivån av formell utbildning någonsin, men samtidigt kanske den lägsta nivån av självständigt tänkande. Så många människor gör sig inte besväret med att se bortom den allmänna opinionen, utan nöjer sig med det man blir serverade och att upprepa vad man läst eller hört.
Ingen auktoritet har ansvar för ditt liv, ingen auktoritet kan leva ditt liv
…det enda auktoriteterna har ansvar för är sina egna karriärer.
Att kalla den här auktoritetstron naiv är i själva verket en kraftig underdrift, den är rent livsfarlig
…självdestruktiv.
Det får människor att skada både sig själva och sina barn genom att blint följa den version av saker och ting som kablas ut i det offentliga
…och media är navet i den här propagandan, i första hand massmedia men även sociala medier.
(Mass)media är ett propagandaverktyg i händerna på makten, förlåt mig om jag stör din uppfattning och tar ifrån dig din snuttefilt, men det är så det är
…och det innebär i praktiken att det är maktens version av saker och ting som marknadsförs, och annat ignoreras eller censureras.
Censuren är betydligt mera utbredd än vad gemene man och kvinna inser, den är i dag systematiserad, och det gäller även lokalmedia.
Så människor som har (mass)media som sin huvudsakliga (och kanske enda) informationskanal är inte bara desinformerade, man är vilseledda
…och märkligt nog är det de som är mest vilseledda som tror sig veta mest och är mest säkra på sin sak.
Få saker i den här världen är lika övertygande som ignorans, och den är ofta sammankopplad med sin kusin arrogans
…och få är de som vågar vara ödmjukt öppna för andra perspektiv och för att inte veta med säkerhet
…men det är i den öppenheten lärdom och insikter finns.
Den dagen kommer när människor ska vakna till insikt om (mass)medias falskspel, och den dagen kommer när massmediafolket kommer att ställas till svars för all den desinformation och propaganda man sprider.
Vad människor inte verkar medvetna om är att var och en alltid är personligt ansvarig för sina handlingar. När sanningen hinner ifatt en kan man inte gömma sig bakom en yrkesroll, en arbetsgivare, att man bara följt order eller något annat
…då står man där själv och måste möta verkligheten sådan den är, utan någon som håller en om ryggen
…för när den falska grunden vacklar är alla upptagna med att rädda sig själva, och dem man satt sin tillit till är de första som sviker en, därför att det var en tillit byggd på falskhet.
Det gäller naturligtvis inte bara inom massmedia, utan inom alla områden.
Det offentliga rummet är i dag så fullt av falskhet att om någon betraktade det här utifrån skulle man se världen som universums dårhus, inte Jorden, för den är en fullkomligt intelligent skapelse, utan den värld vi människor skapar genom våra föreställningar
…och mänskligheten står inför ett vägskäl.
Åt det ena hållet har vi en teknokratisering, inte bara av maskiner och robotar, utan av människan själv, med artificiell intelligens, transhumanism och social övervakning med mera, något som redan pågår för fullt, inte bara småskaligt någonstans ute i världen, utan storskaligt överallt, även här där vi är, oavsett var vi befinner oss.
Det är dit vi låter oss ledas när vi lever i sagornas, nyheternas, värld, när vi låter oss distraheras av det som makten tillåter oss att se, och hålls i okunnighet om vad som verkligen sker.
Åt andra hållet har vi det verkliga och äkta, ett utvecklande av oss själva som människor, men det kräver att vi tar makten över vårt eget liv, och börjar se saker och ting med våra egna ögon
…vilket i sin tur kräver mognad, mod och medvetenhet.
Det är inget vi kan hitta genom att följa andra, det är något som är inneboende i var och en av oss
…och det är inget som kräver en hög intelligens, utan i grunden att vi lär oss att lita på vårt eget omdöme, för livet har försett oss med tillräcklig intelligens för att kunna se dumhet som dumhet och falskhet som falskhet, bara vi vågar ha tillit till vår egen uppfattning.
De auktoriteter som vill att vi ska följa dem är sannerligen inga högintelligenta varelser, snarare tvärtom, de är i allmänhet bara duktiga på att övertyga, och med en förmåga att använda den enorma mängd data och information som finns i dag till att manipulera i sitt eget intresse.
Någon kan kalla det jag skriver här för sagor och påhitt, eller allmänt svammel
…det är fritt fram, min avsikt är inte att försöka övertyga någon om att jag har rätt, bara att uttrycka vad jag ser.
Var och en måste själv lyfta på falskhetens slöjor för att kunna se det äkta. Ingen annan kan se det åt en
…och det sanna och äkta är alltid här, men så ofta dolt av det falska.
För mig handlar vägskälet inte om ett val av väg, det finns inget alternativ om vi vill fortsätta utvecklas och leva i frihet
…då finns bara sanningens och äkthetens väg
…det är en väg som redan har valt mig, och det spelar ingen roll om jag så skulle gå den ensam, vilket jag vet att jag inte gör.
Det är en väg bortom sagor och påhitt, men verkligheten är så mycket mera fantastisk än dikten.
——-
Den som vill gå bortom massmedia och är öppen för att se andra perspektiv kan gärna besöka Watcher on the Hill på Telegram, där finns en hel del delningar från olika kanaler. Det leder dig inte till den ultimata sanningen, men det kan bredda ditt perspektiv.
Kommentera