I samband med årets Tomatkarneval i Närpes gjorde jag ett par affischer att använda i marknadsföringen av böckerna baserade på FramStegen.
Ett av budskapen på affischerna var VÅGA VERKLIGHETEN. Det är en utgångspunkt för bloggen. Våga verkligheten.
Verkligheten som den är, inte som vi önskar att den vore, inte som vi fantiserar att den är.
Verkligheten är den här stunden. Verkligheten är livet. Och livet finns ingen annanstans än här och nu.
Livet har inga garantier, det är osäkert och otryggt.
Det gör människan rädd och hon skapar allehanda pseudotryggheter omkring sig.
Hon försöker gömma sig i grupper och bakom identiteter, hon drar på sig en nationell identitet och hon drar på sig en religiös identitet och en mängd andra identiteter. Allt för att hon tror att det ger henne en trygghet. Och för att slippa möta verkligheten.
Men allt det här är inget annat än snuttefiltar för vuxna. Det är samma form av trygghet som ett barn finner i en teddybjörn. Inte mera än så.
Att dessa identiteter saknar betydelse kan vi se i att vi alla fötts och föds till den här världen som nakna och hjälplösa barn, och att vi alla slutar våra dagar i dödens famn. Varken födelsen eller döden känner till något sådant som nationella, religiösa eller andra identiteter. Inför dessa två är vi alla lika.
Ensamheten är människans grundläggande tillstånd. Vi föds ensamma, vi dör ensamma och vi lever också ensamma. Ingen annan kan leva vårt liv. Det är verkligheten.
Den som inte funnit tryggheten i sig själv har ingen verklig trygghet i livet.
- Ensamheten är människans grundläggande tillstånd.
- Livet är osäkert och otryggt.
- Döden är vår ständiga följeslagare.
Det är verkligheten, och att våga möt detta är att våga verkligheten.
Men att våga verkligheten är också att våga leva livet som den lättsamma lek det är. Att våga älska därför att kärleken är livets nav.
Att våga kasta sig ut i ensamheten och otryggheten i lekfullhet. Det är att leva, och att leva är att trotsa döden.
Det är att våga verkligheten.
Kommentera