Det händer allt som oftast att människor blir sura på andra människor, för att de av en eller annan anledning inte uppfyller de förväntningar man har på dem.
Och man försöker bestraffa den andra människan genom att bli sur eller förbannad på henne. Är inte det ren och skär dumhet?
Ofta händer det dessutom med människor som inte ens vet om att vi blivit sura på dem, men även om den andra människan är där närvarande när vi blir sura beror det helt och hållet på hur mottaglig han eller hon är för att påverkas av vår reaktion.
Det är inte alls säkert att den människan låter sig påverkas av vår surhet.
Däremot är det helt säkert att när vi blir sura på andra bestraffar vi oss själva. Det är hos oss surheten finns, det är vi som bär på den.
Det är en rent självdestruktiv handling.
Därför gäller sanningen att det rätta svaret till någon som är sur på dig inte är surhet tillbaka, utan medkänsla. För den människan bär en tung börda.