Ur förra texten;
…när vi tar något på alltför stort allvar kan vi inte se det som det är. Vi behöver ha en viss distans till saker och ting för att verkligen kunna se dem.
Det här gäller inte minst oss själva och våra tankar och känslor.
I själva verket lever de flesta människor i dag inte i verkligheten, man lever i tankarna och känslorna.
Vi är inte medvetna om att vi kan iaktta våra tankar och känslor, utan vi tror att tankarna och känslorna är den vi är. Så vi låter dem styra hela vår tillvaro.
Men dessa är flyktiga fenomen, de kommer och går. Tusentals tankar och känslor passerar genom oss varje dag, och vi följer än den ena tanken eller känslan än den andra.
Därför svänger vårt liv än hit och än dit.
Vi behöver bli medvetna om att tankarna och känslorna inte är den vi är, lära oss att iaktta dem i stället för att dras med av dem.
Vi behöver skapa en distans till tankarna och känslorna, annars blir vi uppslukade av dem. Först när vi skapar en distans till dem kan vi se oss själva som vi är, först då kan vi bli bekanta med oss själva.
Och först då har vi makten över vår egen tillvaro.
Det kallas självinsikt.
Kommentera