För det mesta när jag skriver, här på bloggen i alla fall, utgår jag från det tidlösa.
Det betyder att du som läsare inte har något att hänga upp dig på. Och människor har ett behov av att få hänga upp sig på saker och ting.
Därför har man svårt med det tidlösa.
Men det tidlösa är verkligheten. Evigheten är den enda verkliga tiden.
Det finns inget i verkligheten att hålla fast vid. Det finns ingenting beständigt. Allt är flyktigt. Allt du greppar måste du en dag släppa.
Sådant avslöjas av stjärnhimlen en klar kväll.
I ett direkt möte med det tidlösa. Det eviga.