Uppslaget till den här texten föddes redan för några veckor sedan, då jag en kväll tog en kort promenad längs en stig jag inte gått på något år. Plötsligt hade jag ett spindelnät i ansiktet.
Trots att jag gick med öppna ögon och nätet var i ögonhöjd.
Jag såg inte spindelnätet därför att mina tankar hade dragit iväg mig någon helt annanstans.
Så torde det vara för de flesta av oss. Vi går genom världen och livet med ögonen öppna, men vi ser ändå inte det som finns mitt framför oss, därför att vi inte är närvarande i oss själva.
Vi befinner oss i våra tankar, och tankarna är aldrig närvarande i nuet.
Det gör också att vi snubblar över både fysiska och mentala hinder trots att vi går med öppna ögon, därför att vi befinner oss i tankarnas värld och inte i den närvarande verkligheten.
Även om vi skulle vara så närvarande att vi faktiskt ser det som ligger framför oss eller det som sker framför våra ögon ser vi det ändå nästan aldrig som det är.
Vi tror att vi ser det vi ser med ögonen, men i själva verket ligger vårt seende på ett hela annat plan. Vi ser med ögonen, men vi tolkar det vi ser baserat på vår förståelse, våra fördomar och våra förutfattade meningar.
Vad vi ser handlar inte så mycket om vad ögonen ser, utan snarare om hur vi uppfattar saker och ting.
Och alla tror att just de ser rätt, att just deras uppfattning är rätt. Men det finns ingen rätt syn, det finns bara olika sätt att se på saker och ting.
Och vi har alla vår alldeles egna syn.
När vi inte ser saker och ting som de är kan vi säga att vi lever i en form av blindhet, trots våra öppna ögon.
Detsamma gäller även våra andra sinnen, vi hör, doftar, smakar och berör inte direkt utan vi gör det via våra inprogrammerade tolkningar och upplever därför väldigt sällan något som det verkligen är.
Ju mera vi kan släppa våra förutfattade meningar och våra färdiga uppfattningar, och ju mera vi kan vara närvarande där vi är och se och uppleva med fräschhetens blick desto mera öppnas våra ögon för den verkliga verkligheten och vi kan se saker och ting som de är, och undvika att snubbla över dem.
Kommentera