Det är egentligen ganska enkelt. Det handlar om vart vi vänder oss.
Ur förra texten;
…där allvaret rör sig följer dess skugga tråkigheten efter.
Det finns ett ljus som alltid lyser, även i de mörkaste stunder.
Ställer vi oss med ansiktet mot ljuset faller de mörka skuggorna bakom oss, står vi med ryggen mot ljuset faller de framför oss.
När vi vänder oss mot ljuset, glädjen, lekfullheten, kärleken berör oss skuggorna inte, när vi vänder oss från ljuset kommer allvarets skuggor att överskugga ljuset.
Vidare ur förra texten;
Det måste finnas utrymme för rolighet i livet, annars är det meningslöst.
Det måste finnas utrymme för lek i vardagen, vad är det annars för ett liv vi lever?
Och livet, det är den här stunden, ingenting annat.
Allt handlar om att vara avslappnad och se med lekfullhetens ögon på den här stunden, se det ljus som lyser över den.