För att fortsätta på det här med att allvaret åtföljs av sin skugga tråkigheten. Och att det till stor del beror på att vi är så fokuserade på resultat i dag, i stället för att låta glädjen och leken vara det centrala.
Vi kan ta fotbollen som utgångspunkt igen, där resultaten blir allt viktigare redan i junioråldern. Det är inget konstigt i sig, för det återspeglar bara den värld och det tankesätt vi lever i.
Det är samma sak när det gäller skola och utbildning. Vad fick du för resultat i provet? Hur ser ditt betyg ut? Frågor som möter de flesta skolbarn.
Det är ju inte barnens naturliga tankesätt, utan det är de vuxna som påför dem det här.
Som av en händelse satt jag senaste veckoslut på en matservering i Helsingfors då rockgruppen Pink Floyds klassiker Another Brick In The Wall dök upp i högtalarna, och orden nådde öronen;
We don´t need no education
We don´t need no thought control
No dark sarcasm in the classroom
Teachers leave them kids alone
Hey! Teachers! Leave them kids alone
All in all it´s just another brick in the wall
All in all you´re just another brick in the wall
Vilket fritt översatt till svenska blir ungefär så här;
Vi behöver ingen utbildning
Vi behöver ingen tankekontroll
Ingen mörk sarkasm i klassrummet
Lärare lämna ungarna i fred
Hej! Lärare! Lämna ungarna i fred
Allt i allt är det bara ännu en byggsten i muren
Allt i allt är du bara ännu en byggsten i muren
Inte för att det är något fel på utbildning i sig, den behövs. Det är kanske snarare hur den utförs som är mindre lyckat.
För hur står det till att den som börjar första klass ser skolan som en fest, medan den som börjar fjärde klass ser skolan som en pest?
Då har det någonstans gått gruvligt fel.
För att citera ur en text här på bloggen för någon dag sedan;
I så mycket av det vi gör är det resultatet som är det centrala, inte att det vi gör är roligt och föds ur glädje.
För barn är glädje och lek något naturligt, men de fråntas allt tidigare den här rättigheten av vuxna. Det ska vara pedagogiskt och strukturerat och allt möjligt annat med krångliga beteckningar redan från småbarnsåldern i dag.
Var finns utrymmet för glädjen och leken? Det är i det spontana livet och leken den verkliga lärdomen finns, inte i läroplaner.
Ur läroplaner föds byggstenar, ur spontan lek föds kreativa individer.
Det är ju inte resultatet som är det viktiga, utan det viktiga är att den unga utvecklas och växer.
En jakt på resultat är att gå bakvägen, satsa på att få de unga att utvecklas och växa så följer resultaten av sig själva.
För hur många är inte de som nått toppresultat i skolan, för att sedan bara försvinna i mängden någonstans. Därför att skolan och livet är två vitt skilda fenomen.
Att någon klarar sig bra i skolan är ingen garanti för att man klarar sig bra i livet.
Dessa två kräver helt olika egenskaper. Skolan kräver ett gott minne för att veta vad man ska svara i prov och tentamen, medan livet, om vi verkligen möter det som det är, bjuder på situationer vi inte kan förbereda oss för. Det är ett fullkomligt öppet äventyr.
Skolan har i dag dessutom blivit en tävlingsarena, där skolor och länders skolsystem mäts mot varandra.
Livet är ingen tävling, därför att när vi fötts till det här livet har vi getts vår alldeles egna unika plats här. En plats ingen kan ta ifrån oss, och där det inte handlar om att jämföra sig med andra utan om att finna och uttrycka den vi verkligen är.
Det är bara att se på den naturliga glädjen och leken hos barn, den är något mycket mera naturligt för alla människor än den resultatsträvan vuxna grävt ner sig i.
Kommentera