Vi behöver lära oss att kalla saker och ting vid deras rätt namn.
Intelligens och intellekt är två begrepp som ofta sammanblandas, trots att de i själva verket är vitt skilda fenomen.
Där intelligensen är närvarande är intellektet frånvarande.
Intelligensen är medfödd, den är vår inneboende förmåga att vara närvarande i livet, intellektet är något vi göder under vår vandring, den är vår förmåga att tänka på saker och ting i världen.
Det är som det står här på bloggen, under Visdomens hav till vänster.
Visdom är inget vi kan läsa oss till. Det är något vi föds med och som slår ut i blom beroende på hur medvetna och närvarande vi är i livet.
Intelligensen är visdom, och finns inom oss, intellektet är lärdom, och kommer till oss utifrån.
I dag har vi blandat samman de här två så vi inte vet vad som är vad.
Vi tror att en människa som är beläst är intelligent och vis, trots att hon egentligen är intellektuell.
Det finns en naturlig intelligens, som vi alla bär med oss. Vi kan kalla den för den universella intelligensen, och vi är alla en del av denna intelligens.
Det handlar om vår förståelse av livet, och vår plats i all den här oändliga och eviga existensen, och vår plats i naturen.
Dagens människa är kanske den mest intellektuella versionen av människa som någonsin funnits, men det betyder inte att vi är de mest intelligenta människorna någonsin.
Snarare är det kanske så att vi hör till de dummaste versionerna av arten människa. Vi må vara mästare på att utveckla teknologi, konstgjorda saker och ting och annat man kan läsa och studera sig till, men när det kommer till vår förståelse av oss själva, vår naturliga förmåga att iaktta och förstå naturen och livet står vi på en ganska låg nivå.
Vi människor är varelser ur naturen, och ju mera vi fjärmar oss från naturen och det naturliga desto dummare blir vi, och när vi i dag satsar allt på att utveckla vårt intellekt i stället för vår intelligens går vi allt längre bort från den vi verkligen är.
Det här ser vi på så många områden i dag, där vi förlitar oss mera på det konstgjorda än på det naturliga, och där vi har i princip noll uppfattning om vår egen kropp och vad en människa är.
Intellektet har sin plats i den mänskliga världen, och hjälper oss i olika situationer i den värld vi lever i, men utan kontakten med intelligensen i grunden kan intellektet inte leda oss annat än vilse.
Intellektet för oss in i ändlösa argumentationer, som inte leder annat än in i cirklar. Det må vara att cirklarna kan bli större, men de kommer ändå alltid att vara begränsade, och verkligheten är gränslös.
Det är endast genom kontakt med den naturliga, universella och oändliga, intelligensen vi kan finna vår väg hem till sanningen. Vi kan argumentera för sanningen med intellektet i all evighet, och vi kommer inte ett enda steg närmare den. Av den mycket enkla anledningen att intellektet inte kan nå sanningen, den kan endast intelligensen nå.
Den intelligensen är inneboende i oss alla.
Det är samma intelligens som gör att fåglar kan flyga, och fiskar simma hundratals, till och med tusentals kilometer, utan vare sig karta eller kompass, som gör att myror kan bygga höga stackar, och andra djur gräva långa tunnlar, utan att sitta åratal på en skolbänk.
Vad kunde inte vi människor uppnå ifall vi lärde oss att leva i kontakt med den här intelligensen?