Ett par av de senaste texterna har handlat om kärlek och rädsla.
Det är en värld som antingen styrs av kärlek eller av rädsla, och vilken av krafterna vi ger uttryck för, den konstruktiva kärleken eller den destruktiva rädslan, är helt avgörande för hur vårt liv är.
I själva verket är det inte två krafter, utan det är en och samma energi, livsenergin, och det är upp till oss vad vi gör med den, vi kan antingen rikta den mot ljuset, kärleken, eller mot mörkret, rädslan. I allt vi gör riktar vi den åt någotdera hållet.
När vi riktar energin mot mörkret, rädslan, sätter vi oss själva och våra egna begär i centrum, och vårt liv handlar om yttre saker och fenomen, pengar, prylar, makt, status, och vi är beredda att offra nästan vad som helst i vår omgivning för att uppnå det vi strävar efter.
Allt detta vi strävar efter är begränsat, och vi måste konkurrera med andra om det.
Ifall vi i stället riktar energin mot ljuset, kärleken, handlar vårt liv om inre fenomen, medkänsla, glädje, välmående och vi är beredda att offra oss själva, vårt ego, för något som är större än oss.
Allt detta vi omfamnar är obegränsat, och ökar ju mera vi delar det.
Om vi ser oss själva och våra begär som det viktiga kommer vi att leva i en mycket liten och begränsad värld, medan om vi å andra sidan ser att det finns något större än oss själva som är det viktiga finns det inga gränser för vår tillvaro. Då är hela livet vårt.
Det är vi själva som bestämmer om vi riktar energin mot ljuset eller mot mörkret, och därmed hur vidsträckt eller begränsad vår tillvaro är.
Valet är vårt.